Alltför ofta trasslar vi till vår tillvaro. Vi oroar och bekymrar oss så att vi varken vet ut eller in. Det blir en mani: "tänk om?", Skall han?", "Borde jag?" "Vad anser du?".
Vi ger oss sällan tid att försöka tänka efter vad vi skall göra, hur vi skall bära oss åt, hur vi skall ta itu med ett problem, förrän någon säger åt oss att inte "krångla till det".
Gång på gång inser vi att lösningen på problemet uppenbaras när vi slutar leta efter det. Den vägledning vi behöver för att klara av våra problem, stora som små, kan vi inte se förrän vi avlägsnar det som skymmer sikten och det som skymmer mest är våra egna frenetiska försök att själva lösa problemet.
Vi tar på oss för mycket. Vi ber om svar, men är inte tillräckligt stilla, tillräckligt länge för att höra och se bönesvaret.
Lösningen på varje problem ligger i själva problemet. Det viktigaste är att vi lär oss att inte "krångla till det" utan inser att det inte finns några oöverstigliga problem. Med lugn och tillförsikt finner man alltid lösningen.
Varje dag kan jag ge mig tillfälle att vara stilla i mitt sinne. Det budskap jag behöver kommer i tysthet.
Gud
ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
