Den politiska korrektheten krackelerar allt mer, nu Expressen

Intressant ordval, i artikeln. "en grupp internationella jihadistiska terrorister"


Artikeln i sin helhet finns här


Åtminstone kvällstidningarna verkar börja vakna och kalla saker vid deras rätta namn.


Hoppingivande, Sverige blir kanske åter en stat med yttrandefrihet.

Börjar dagstidningarnas politiskt korrekta attityd spricka?

Jag satt och slösurfade genom Aftonbladets rubriker och hajade till inför en av deras kolumnister, enbart rubriken var ovanligt skarp, innehållet närmast banbrytande.  Kunde lika gärna ha varit någon "rasistisk" bloggare.

Läs Oisín Cantwells kolumn

Vad gäller ämnet han tar upp "hedersmord" har det som han säger varit rätt tyst nu vad gäller det senaste fallet.

Men det som fick mig att reagera här var just att en kolumn med de åsikter som uttalas tilläts gå i tryck. Ett hoppingivande tecken.

Kanske kommer sådana här frågor att tillåtas diskuteras mer öppet i framtiden och i så fall är Aftonbladet värd en liten nigning för denna publicering

Upprop: Värna Sverige - NEJ till grundlagsändringen

Jag är ingen vän av Sverigedemokraterna, men här anser jag att de har rätt.


En grundlagsändring kräver två riksdagsbeslut med val emellan den 2/6 i år röstades den igenom första gången under närmast total tystnad i media, nu kommer andra röstningen. Frågan nämndes inte i valrörelsen, svenska folket fick inte en chans att ta ställning.


 Här en länk till uppropet.

Skicka inte tillbaka kristna flyktingar till IRAK! Demonstration i dag.

De av er som har möjlighet bör infinna sig på Sergelstorg i Stockholm kl 13.00 i dag, för att visa sin solidaritet med kristna irakiska flyktingar som riskerar avvisning. Läs mer här

Skriv även på Dagens namninsamling

Jag har träffat ett antal irakiska flyktingar och det de utsatts för i hemlandet utgör klara asylskäl enligt internationella regler, vilket man inte kan säga om många av dem som beviljats asyl.

Ex.vis har många av de grupperingar som bildats efter Saddam Husseins fall, tagit upp den muslimska seden att kräva särskilda "skatter" av kristna.

Betalar familjefadern inte en oftast allt för stor summa eller gifter bort sin dotter med en av gruppens medlemmar hotas han med döden.

Utgör inte detta flyktskäl? När uppenbarligen varken de irakiska myndigheterna eller ockupationsmakten vill ta tag i detta problem kan man inte betrakta Irak som säkert för den kristna minoriteten, som ju trots allt fanns där före muslimerna.

Detta är bara ett exempel. De flesta flyr till Syrien, där de har sin patriark, men situationen där börjar också bli ohållbar pga liknande jihadister.

Skriv på namninsamlingen, ca 20.00 personer har redan gjort det

Allmänna funderingar...

Det har inte skrivits så mycket på sista tiden här.

Familjen , framförallt en mor i långt gången Alzheimer behöver tas hand om, eller snarare käre desperate far som försöker ta hand om henne, mamma alltså.

Samtidigt funderar jag på hur vårt kära Konungarike Sverige har det.

Jag ser inte mycket av den gemenskap och allmänna grannkontakt som fanns när jag växte upp.

Jag ser ännu mindre av svensk solidaritet mot verkligt utsatta, såväl här hemma, som annorstädes.

Hur hjälper du en människa bäst?

Med en säck vete som denne kan använda på bästa vis, eller "du får det här om du gör som vi säger"?

Gud

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan.

OCH förstånd at inse skillnaden.

Farmors Trädgård

Jag har alltid betraktat den trädgård jag nu förvaltar som MIN farmors trädgård.

Farmor somnade stilla in här hemma den 26 september 2007 kl 23.00. nästan 98-år gammal.

Nu kallar min fem o ett halvårige sonson. samma trädgård "farmors trädgård", Han talar om sin farmors trädgård.

Jag vet inte hur jag skall ställa mig!

Det är ju självklart att det för pojken är hans farmors trädgård, men samtidigt var han gammal nog att minnas när han satt som ett tänt ljus i sin fars knä när hans far o han tog avsked av "farmor kakmonstret" ( Min farmor o min sonson, hade en viss ovana att sitta i köket o dricka saft o käka havrekakor, jag hoppas han minns det!)

Tidevarv komma Tidevarv försvinna, Släkten följa släktens gång...

Förtvivlan

Jag vet inte vad jag skall göra. Hur man än vänder sig har man ändan där bak.

Under ungefär femton år tog jag hand om min allt mer senila farmor, det började ungefär fem år tidigare när farfar dog. Farmor tillhörde den generation torparflickor, som kom till staden och där blev pigor eller barnflickor och sefdan gifte sig och skötte egna barn och eget hem, och extraknäckte  som hjälp hos tidigare arbetsgivare och deras bekanta som servitris och tvätterska. Det där med bokföring visste hon ingenting om, hon var osäker på hur man fyllde i en inbetalningsavi.

Det finns så mycket historia där, som borde berättas och det funderar jag på att göra, både om farmor och farfars mor som jag också kände och som sa när hon fick min, då fyra månader gamle, äldste son i famnen: "morfarsfarmor till dig lille pilt, jag tror jag börjar bli gammal". Hon var bara 87 år, farmor blev nästan 98 år. Men frågan är om farmors sista tio år var en gåva eller en förbannelse.

Farmor frågade ofta sig själv och mig: "Vad har jag gjort för ont för att behöva stanna kvar här.Vad svara man?

Farmor somnade in i det sovrum som varit hennes i sextio år och bars ut i kista vilandes på sin egen kudde med sitt egenhändigt vävda örngott.

Nu hoppades jag få några år för mig själv, men så blev det inte.

Mamma hade visat litet konstigt beteende ibland, men vi tänkte inte så mycket på det. Men det visade sig ganska exakt ett år efter att farmor fick gå hem att mamma hade alzheimer i rätt långt framskridet stadium. Pappa är inte helt klar i knoppen han heller.

Det svåraste för mig är faktiskt att inse att mamma och pappa är till åren komna, mamma har ju bara nyss fyllt åttio och pappa inte ens det


Man får uppenbarligen en snett tidsperspektiv när man ser sin 76-årige far gråta vid sin mors dödsbädd.

Egentligen har det här bara varit ett sätt för mig att skriva av mig och försöka rensa ut en del oklara tankar om jag lyckats är en helt annan fråga