Hamas välkomnar lady Ashton med salut - en israel död!

Vår nye högste utrikesminister i EU besöker det fredliga Gaza, just som det avfyras en missil som dödar en israel.

Får det lady Ashton och övriga i ledargarnityret att tänka efter?

Näppeligen!

Lycka.

Det är inte något fel i att vilja må bra jämnt. Alla är värda att få vara lyckliga, men innan vi uppnår en lycka vi kan lita på varar är det en del förberedelser vi nog måste arbbeta med. och de är oftast inte glädjande.

När vi haft svåra stunder har vi kanske fallit för frestelsen att skaffa oss oss några timmars lugn och ro och falsk lycka, genom olika missbruk, såsom, sprit, narkotika, sex eller spel.Varje försök, har varit en kortvarig "uppåtkänsla" och vi har, så småningom av erfarenhet förstått att den är kortvarig men inte kunnat hålla oss i från den.

Riktig varaktig lycka uppnår vi inte genom korta stunder av flykt.
Vi behöver inte göra oss förtjänta av lycka. Vi får hjälp

Vi finner lyckan när vi lärt oss att stilla lyssna på vad Gud eller det somliga av oss kallar sin inre röst,

Vi finner lyckan när vi slutar tänka på våra egna problem och i stället ser och hjälper våra medmänniskor.

De flesta av oss måste inse vad lycka egetligen är.- Förståelsen att om jag har ett eget värde, om omgivningen behöver mig, ger lycka, en lycka som får mig att gå vidare även om det känns tungt-

Jag har för avsikt att kämpa för att finna denna lycka under resten av mitt liv.

Vredens druvor

Jag har inte skrivit något på en vecka, trots att jag har ett ämne som brinner inom mig.

Detta beror på att jag är alldeles för upprörd och arg över det som sker. Ja jag känner en oförfalskad vrede!

Jag läste nyss ett citat av Nancy Friday, som fick mig att tänka: "Eftersom samhället kräver att kvinnan ska se näpen ut, har hon tränats i att undertrycka sin vrede."

I och för sig har nog de flesta män, också tränat sig i den saken, fast av andra skäl. Okontrollerad vrede kan vara livsfarlig.

Vrede är en känsla. Den är varken bra eller dålig, den inställer sig helt enkelt, när vi ser orättvisor, känner att någon behandlat en själv eller andra orättfärdigt.

Vi kan slippa i från vreden om vi vidtar lämpliga åtgärder.

Vreden är nyttig när den gör, att vi skrider till handling. Gör vi ingenting, växer vreden inåt, och har en negativ verkan på alla våra intryck och upplevelser i kontakten med andra människor.

Vi måste lära känna alla våra känslor. Gud har gett oss samtliga, även hat och vrede. Vi måste lära oss att inse att de gagnar oss när vi känner dem och låter dem hjälpa oss att handla rätt.

Känslorna speglar själens alla sidor. Alla är de viktiga, vi måste respektera och acceptera dem. De har alla något att säga om vårt inre jag..

Även om vi förnekar vreden, försvinner den inte. Den dyker upp vid andra ovidkommnde tillfällen och komplicerar livet för oss i onödan.

Vreden verkar berikande när den förmår oss att handla. Vi kan glädjas åt att vi utvecklas tack vare vår vrede, när vi gör något fruktbart av den.

Jag ska försöka leva som jag lär. Jag får känna vrede, den får mig att mogna som människa om jag använder den i ett gott syfte.

Att ösa ur mig det här, gör nog att jag kan samla ihop mig till att skriva om det där ämnet jag känner sådan vrede över!

Hamas har bett EU att sätta Israel på sin terrorlista

Läs den här länken.

Får Bildt mfl som de vill så hörsammar vi nog med glädje  denna ödmjuka bön..

BBC: 7-13% av judarna i Diasporan arbetar för Mossad.

Här ligger såväl Boström som Reepalu i lä, milt uttryckt.

Man anser sig alltså lugnt kunna beskylla sina egna medborgare av viss religion och etnicitet för spioneri och ilojalitet i det nationella TV-bolagets sändningar!


Jag saknar ord, men kan inte säga att jag är förvånad över beteendet. Det är ju den klassiska konspirationsteorin i sin prydno!

Läs här.

Vita vintrar - gröna vintrar...

Vi som är litet äldre minns snöiga och långvariga vintrar från fyrtio-,-femtio- och sextiotal och senare.


Vi minns också de gröna vintrarna i början på sjuttiotalet, samt senare.

Nu har vi, till alla yngre förstigpåares stora förvåning, en riktig vinter igen. Pressen talar om kyla vid -5C.

Just nu,när jag skriver det här, visar min termometer -23C här i Uppsala. Snöskottningen är jobbig nu eftersom jag inte vet var jag skall lägga snön. Men den lilla elektriska snölungan jag fått av min yngste son löser det problemet galant.

Jag har i en tidigare post skivit om vad jag anser om "växthuseffekten", och den här vintern anser jag vara en bekräftelse på min uppfattning.

Klimatet, såväl i stort som i smått, har alltid gått i cykler. I början av stormaktstiden odlade adeln persikor i söderläge vid sina slott.

Under vissa perioder sedan människan följde inlandsisen norr ut har här till och med funnits vildväxande vindruvor.

Just nu njuter jag av vintern och hoppas att kung Bore inte släpper in gumman Tö förran någon gång i slutet på mars.

Hjälpen känslorna ger!

Vi måste erkänna våra känslor. Inte bara notera att de finns, utan acceptera dem som viktiga sidor av vår personlighet. De har stort inflytande på hurudana människor vi förmår att bli.

Uppmärksammar vi och accepterar våra känslor, vare sig det är rädsla, vrede, avundsjuka eller bitterhet, tar vi udden av dem. Då kan vi hindra dem från att växa och bli ännu större. De blir bara intensivare om vi förnekar dem.

Vi bör faktiskt vara tacksamma över alla våra känslor. De berikar våra upplevelser. De fungerar som vägvisare på livets slingrande stig. Hur vi känner det i varje enskilt ögonblick är ett mått på vår trygghet, på hur nära vi står Gud, på hur angelägna vi är att följa hans bud.

Vi har stor nytta av våra känslor bara vi lär oss att acceptera dem. Ignorerar eller förnekar vi dem, kan de förlama eller besegra oss.


Mina känslor är alltid med mig. De styr mitt beteende. De speglar mina attityder. De ger mig en vink om mitt förhållande till Gud.