Vad hade PK-eliten sagt om detta gällt andra än kristna utan land i Mellanöstern?

Det var inte enbart armenier som blev slaktade  av det osmanska riket vid fler tillfällen än det kända folkmordet under första världskriget. Det har drabbat såväl assyrier som greker med flera.

På den här länken finns en utmärkt beskrivning av såväl historia som nutid.

Varför tiger våra fredsälskande antirasister?

Påskdagen - Triumfens Dag!

Glädjen över att Nåden kom in i världen kan inte beskrivas.

Lagen existerar men vi kan nu förlåtas alla brott mot den. Det enda oförlåtliga är hädelse av Den Helige Anden. Jag har dock svårt att se att någon troende kristen kan gö ra sig skyldig till detta!

Jag vill rekomendera detta blogginlägg av "sprithitler" Där han beskriver Påskens under och vårt nuvarande samhälle och vart det är på väg!

Krykoårets svartaste dag är idag.

Så är vi i den mörkaste dagen i kyrkoåret. Dagen efter korsfästelsen, då allt syntes förgäves.

Så kan det ju ibland göra i det enskilda nutida människolivet också, men för det mesta är det "småsaker" vi förstorar till katastrofer.

Det har hänt stora personliga katastrofer för enskilda människor i dessa dagar också, här i Sverige och runt om på vår planet.

Jag försöker sätta allt detta i perspektiv genom Långfredagen och Påskaftonen. Även svår personlig sorg i det enskilda livet byts så småningom till att åter kunna känna glädje över livet.


Under denna "mellandag" funderar jag som alltid på Judas Iskariot. Vem och vad var han?

Var han verkligen en förrädare?

Från min synvinkel var han ingen förrädare, han blev ju uppmanad av Jesus själv att fullfölja sina planer.

Judas var en nödvändig del i händelserna och Offret under Långfredagen och därmed triumfen över döden och att Nåden och Försoningen kom in i världen.

Långfredag

En förtvivlans och sorgens dag, men påskafton var nog ännu värre, denna mellandag, då allt syntes förgäves.

I Evangelierna citeras inledningen på Psalmen 22, men det troliga är att vår Frälsare, bad och reciterade hela psalmen. Därför vill jag citera den i sin helhet här och mana till eftertanke.

Psaltaren, 22 Psalmen

               Den rättfärdiges lidande och härlighet.

  1.  För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av
      David.

  2.    Min Gud, min Gud,
            varför har du övergivit mig?
        Jag brister ut och klagar,
            men min frälsning är fjärran.

3.    Men Gud, jag ropar om dagen,
            men du svarar icke,
        så ock om natten,
            men jag får ingen ro.

  4.    Och dock är du den Helige,
        den som tronar på Israels lovsånger.

5.    På dig förtröstade våra fäder;
        de förtröstade, och du räddade dem.

6.    Till dig ropade de och blevo hulpna;
        på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

  7.    Men jag är en mask,
            och icke en människa,
        till smälek bland män,
            föraktad av folket.

8.    Alla som se mig
            bespotta mig;
        de spärra upp munnen,
            de skaka huvudet:

9.    »Befall dig åt HERREN!
            Han befrie honom,
        han rädde honom,
            ty han har ju behag till honom.»

 10.    Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
        och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

11.    På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;
        du är min Gud allt ifrån min moders liv.

12.    Var icke långt ifrån mig,
            ty nöd är nära,
            och det finnes ingen hjälpare.

 13.    Tjurar i mängd omgiva mig,
        Basans oxar omringa mig.

14.    Såsom glupande och rytande lejon
        spärrar man upp gapet mot mig.

15.    Jag är lik vatten som utgjutes,
        alla mina leder hava skilts åt;
        mitt hjärta är såsom vax,
        det smälter i mitt liv.

16.    Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,
        min tunga låder vid min gom,
        och du lägger mig i dödens stoft.

17.    Ty hundar omgiva mig;
        de ondas hop har kringränt mig,

mina händer och fötter hava de genomborrat.
 18.    Jag kan räkna alla mina ben;
        de skåda därpå, de se med lust på mig.

19.    De dela mina kläder mellan sig
        och kasta lott om min klädnad.

 20.    Men du, HERRE, var icke fjärran;
        du min starkhet, skynda till min hjälp.

21.    Rädda min själ från svärdet,
        mitt liv ur hundarnas våld.

22.    Fräls mig från lejonets gap.
        Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

 23.    Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,
        mitt i församlingen skall jag prisa dig:

 24.    I som frukten HERREN, loven honom;
        ären honom, alla Jakobs barn,
        och bäven för honom, alla Israels barn.

25.    Ty han föraktade icke den betrycktes elände
        och höll det icke för en styggelse;
        han fördolde icke sitt ansikte för honom,
        och när han ropade, lyssnade han till honom.

 26.    Genom dig skall min lovsång ljuda
            i den stora församlingen;
        mina löften får jag infria
            inför dem som frukta honom.

27.    De ödmjuka skola äta och bliva mätta,
        de som söka HERREN skola få lova honom;
        ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

28.    Alla jordens ändar skola betänka det
            och omvända sig till HERREN.
        Hedningarnas alla släkter
            skola tillbedja inför dig.

29.    Ty riket är HERRENS,
            och han råder över hedningarna.

30.    Ja, alla mäktiga på jorden
            skola äta och tillbedja;
        inför honom skola knäböja
            alla de som måste fara ned i graven,
        de som icke kunna behålla
            sin själv vid liv.

31.    Kommande ättled skola tjäna honom;
        man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

32.    Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,
        ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Hamas välkomnar lady Ashton med salut - en israel död!

Vår nye högste utrikesminister i EU besöker det fredliga Gaza, just som det avfyras en missil som dödar en israel.

Får det lady Ashton och övriga i ledargarnityret att tänka efter?

Näppeligen!

Lycka.

Det är inte något fel i att vilja må bra jämnt. Alla är värda att få vara lyckliga, men innan vi uppnår en lycka vi kan lita på varar är det en del förberedelser vi nog måste arbbeta med. och de är oftast inte glädjande.

När vi haft svåra stunder har vi kanske fallit för frestelsen att skaffa oss oss några timmars lugn och ro och falsk lycka, genom olika missbruk, såsom, sprit, narkotika, sex eller spel.Varje försök, har varit en kortvarig "uppåtkänsla" och vi har, så småningom av erfarenhet förstått att den är kortvarig men inte kunnat hålla oss i från den.

Riktig varaktig lycka uppnår vi inte genom korta stunder av flykt.
Vi behöver inte göra oss förtjänta av lycka. Vi får hjälp

Vi finner lyckan när vi lärt oss att stilla lyssna på vad Gud eller det somliga av oss kallar sin inre röst,

Vi finner lyckan när vi slutar tänka på våra egna problem och i stället ser och hjälper våra medmänniskor.

De flesta av oss måste inse vad lycka egetligen är.- Förståelsen att om jag har ett eget värde, om omgivningen behöver mig, ger lycka, en lycka som får mig att gå vidare även om det känns tungt-

Jag har för avsikt att kämpa för att finna denna lycka under resten av mitt liv.

Vredens druvor

Jag har inte skrivit något på en vecka, trots att jag har ett ämne som brinner inom mig.

Detta beror på att jag är alldeles för upprörd och arg över det som sker. Ja jag känner en oförfalskad vrede!

Jag läste nyss ett citat av Nancy Friday, som fick mig att tänka: "Eftersom samhället kräver att kvinnan ska se näpen ut, har hon tränats i att undertrycka sin vrede."

I och för sig har nog de flesta män, också tränat sig i den saken, fast av andra skäl. Okontrollerad vrede kan vara livsfarlig.

Vrede är en känsla. Den är varken bra eller dålig, den inställer sig helt enkelt, när vi ser orättvisor, känner att någon behandlat en själv eller andra orättfärdigt.

Vi kan slippa i från vreden om vi vidtar lämpliga åtgärder.

Vreden är nyttig när den gör, att vi skrider till handling. Gör vi ingenting, växer vreden inåt, och har en negativ verkan på alla våra intryck och upplevelser i kontakten med andra människor.

Vi måste lära känna alla våra känslor. Gud har gett oss samtliga, även hat och vrede. Vi måste lära oss att inse att de gagnar oss när vi känner dem och låter dem hjälpa oss att handla rätt.

Känslorna speglar själens alla sidor. Alla är de viktiga, vi måste respektera och acceptera dem. De har alla något att säga om vårt inre jag..

Även om vi förnekar vreden, försvinner den inte. Den dyker upp vid andra ovidkommnde tillfällen och komplicerar livet för oss i onödan.

Vreden verkar berikande när den förmår oss att handla. Vi kan glädjas åt att vi utvecklas tack vare vår vrede, när vi gör något fruktbart av den.

Jag ska försöka leva som jag lär. Jag får känna vrede, den får mig att mogna som människa om jag använder den i ett gott syfte.

Att ösa ur mig det här, gör nog att jag kan samla ihop mig till att skriva om det där ämnet jag känner sådan vrede över!