Vredens druvor

Jag har inte skrivit något på en vecka, trots att jag har ett ämne som brinner inom mig.

Detta beror på att jag är alldeles för upprörd och arg över det som sker. Ja jag känner en oförfalskad vrede!

Jag läste nyss ett citat av Nancy Friday, som fick mig att tänka: "Eftersom samhället kräver att kvinnan ska se näpen ut, har hon tränats i att undertrycka sin vrede."

I och för sig har nog de flesta män, också tränat sig i den saken, fast av andra skäl. Okontrollerad vrede kan vara livsfarlig.

Vrede är en känsla. Den är varken bra eller dålig, den inställer sig helt enkelt, när vi ser orättvisor, känner att någon behandlat en själv eller andra orättfärdigt.

Vi kan slippa i från vreden om vi vidtar lämpliga åtgärder.

Vreden är nyttig när den gör, att vi skrider till handling. Gör vi ingenting, växer vreden inåt, och har en negativ verkan på alla våra intryck och upplevelser i kontakten med andra människor.

Vi måste lära känna alla våra känslor. Gud har gett oss samtliga, även hat och vrede. Vi måste lära oss att inse att de gagnar oss när vi känner dem och låter dem hjälpa oss att handla rätt.

Känslorna speglar själens alla sidor. Alla är de viktiga, vi måste respektera och acceptera dem. De har alla något att säga om vårt inre jag..

Även om vi förnekar vreden, försvinner den inte. Den dyker upp vid andra ovidkommnde tillfällen och komplicerar livet för oss i onödan.

Vreden verkar berikande när den förmår oss att handla. Vi kan glädjas åt att vi utvecklas tack vare vår vrede, när vi gör något fruktbart av den.

Jag ska försöka leva som jag lär. Jag får känna vrede, den får mig att mogna som människa om jag använder den i ett gott syfte.

Att ösa ur mig det här, gör nog att jag kan samla ihop mig till att skriva om det där ämnet jag känner sådan vrede över!