Vad är litet vad är stort?

Sitter och återhämtar mig efter ett läkarbesök. Jag skall börja använda mig av insulin för min diabetes. Jag som är spruträdd, efter att ha blivit misshandlad av ett antal elever när jag låg inlagd i väntan på min yngste sons ankomst. Jag hade havandeskapsförgiftning o de tog blodprov stup i kvarten och jag är inte "lättstucken". En 24 årig arbetarunge klagade inte på den tiden och begärde annan "stickare". Jag såg ut som om jag hade kallbrand i bägge armarna o händerna till slut.

Nåja det var inte det jag funderar över mest utan min egen själviskhet.

Här håller hela den muslimska världen på att flamma upp i det "uppror" Muslimska Brödraskapet" förberett i årtionden och jag oroar mig mer för min egen försämrade ålderssockersjuka samt mina dementa föräldrar som jag åker o lagar mat åt två gånger i veckan, lång resa i bästa fall en o en halv timme i vardera riktning.

Mitt senaste inlägg ger nog en rätt klar syn på hur jag ser på det som nu händer i Kairo, Libanon o kanske Tunisien med flera.

Tunisien finns det ett visst hopp för. Där finns det faktiskt en ganska samlad i västerländsk mening opposition. Men de övriga följer Muslimska Brödraskapets dagordning.

Hur det går med Jordanien skall bli inressant att se, denna onaturliga statsbildning med en rövarhövdings familj som kungahus är en hybrid som kan gå åt vilket håll som helst.

Men just nu bekymrar det mig mest om mor o far är på rätt humör att ta emot mig tillsammans med kommunens biståndshandläggare ocvh tala om hjälpbehov, närmast att Mamma måste ha dyngnetruntvård och pappa helst inte skall hugga sig i benet med yxan en gång till när han hugger ved. OCH framförallt att de äter det jag har med mig. Öppna kylskåpsdörren tycks vara något numera helt okänt och bror mins köpta färdiglagade varenda kväll duger inte, fel kryddor.