Det har varit tyst om "vanlig svensk kvinnomisshandel" länge nu och ännu tystare om kvinnors misshandel av sina karlar eller misshandel bland samkönade par.
Det är med misshandlare som drogberoende/alkoholister det trappas upp hela tiden och den misshandlade blir allt mer nedgången såväl psykiskt som fysiskt.
På sitt vis är den psykiska misshandeln värst, det är den som gör att du fogar dig, när väl förälskelsen och kärleken gått över, samt skammen.
Många är säkra på att misshandlaren går att ändra på och att det där innerst inne finns en fin och mjuk person. Vissa tar i början svartsjukan och kontrollbehovet som en kärleksbetygelse.
När det gått så långt att dessa undanflykter inte längre fungerar, är som regel den misshandlades själförtroende noll eller oftast under noll.
Det är ytterst svårt att slita sig loss, det finns ofta även ekonomiska skäl att stanna kvar.
Börjar ens partner slå en eller visa ett extremt kontrollbehov (som kommer att utmynna i misshandel) skall man gå.
Vid fysisk misshandel skall man gå efter FÖRSTA slaget, inte tro på bot och bättring.
Personligen satt jag fast i detta helvete i över fem år och kom inte ur det förrän jag medvetslös hamnat på sjukhus och läkarna sa att de inte trott att de kunde rädda mig. Att det var ett mirakel att jag överlevde. Enligt det gamla dödsbegreppet var jag död, hjärtstillestånd och ingen andning flera gånger i ambulansen.
Efter det gick jag. Jag visste att nästa gång har jag inte samma tur då dör jag. Det var min femårige son som sprang till grannen och därmed räddade livet på mig.
Detta är bara ett exempel, men ett typiskt sådant.
Det är bara att gå, ni kommer att träffa andra, sådana som jag som känner igen sig och kan stötta. Vi finns även utanför kvinnojourerna. Jag har ingen kontakt med någon kvinnojour, jag bara berättar för dem jag misstänker blir misshandlade vad jag upplevt och att de är välkomna att ringa eller knacka på dörren vid vilken tidpunkt som helst på dygnet, karlar också (de har det värst, de skäms mer och blir inte trodda av omgivningen)
Det kan dröja år, men ett litet frö är sått!
Grannar och vänner skall inte dra sig för att anmäla. Det är enligt min uppfattning deras moraliska PLIKT att anmäla.
Mitt Europa bygger murar
1 dag sedan
Jag blir skakad när jag läser detta. Tack gode Gud att du tog dig levande ur det hela!
SvaraRaderaHäromdagen hade man en nyhet på lokalradion här, där man framställde en misshandel av en man som något lustigt när han blivit svårt biten av sin fru!
Jag tror de flesta män som slår ångrar sig mycket (varje gång!), men inte kan bryta sitt beteendemönster själva och knappast med hjälp av sin hustru. Hjälpen måste komma utifrån och man måste få dem att våga ta till sig stödet. Män kan hjälpa varandra här genom att vara raka och ställa krav i stället för att extremfeminister läxar upp dem.
Och som sagt; Gå innan det är för sent!