fredag 20 februari 2009

Ekumenik samt religionsdialoger

Efter att ha läst Stefan Swärds gästinlägg, http://katolskakyrkan.blogspot.com/2009/02/stefan-sward-gastbloggar-om-ekumenik.html,hos Charlotte Therese om ekumenik har jag återigen börjat fundera på det här med dialog och mer därtill mellan de tre Abrahamitiska religionerna

För det första bör vi utveckla ekumeniken innan vi på allvar ger oss på en ännu större fråga.

Vad gäller ekumeniken så är min ståndpunkt att den världsvida kristenheten är Kristi Kropp här på jorden och att i den finns många lemmar. Handen är inte särskilt lik foten, Hjärnan inte lik hjärtat osv.

Vi har alla en funktion att fylla såväl som individer som samfund, allt efter temperament och behov söker sig människor till olika riktningar inom kristenheten. Detta kan gälla de frimodiga som går ut i världen eller de skygga och osäkra som håller sig inom församlingens trygga ramar. De som föredrar lugna gudstjänster och de som har ett behov av mer livliga och extatiska.

Frågor som barn-eller vuxendop, är ingen avgörande skillnad numera. Synen på Nattvarden lika så vare sig man tror på transmutationen eller ej är det en innerlig gemenskap med Herren.

Vad gäller De båda katolska kyrkorna så är det ju fortfarande i grunden filioque, som skiljer dem åt Även om en hel del traditioner har utvecklats hos bägge, dock mest hos den romerska.

Om vi nu går över till religionsdialog, så undrar jag om en splittrad kyrka är mogen att föra en sådan. Dessutom en kyrka som mest ber om ursäkt medan motparten inte gör det.

En kyrka som den svenska fd statens salighetsverk, som tom nu skall bygga tillsammans med muslimerna.

Muslimerna ber inte om ursäkt för något. Saudiernas kung som stått värd för dialoger tillåter inte att kyrkor eller synagogor byggs i hans rike.

Var finns dialogen?

Med judendomen är det lättare, vi har mer gemensamt, men samtidigt finns fortfarande från vår sidan en stark antisemitism kvar som måste rensas ut med roten. Det var inte judarna som avrättade Jesus, det var romarna. Dessutom var det fråga om politik inte religion. Det finns mycket vi kan lära av varandra.

Jag återkommer till dessa frågor som jag är djupt engagerad i.

1 kommentar:

  1. I sanningen namn ska erkännas att det var vissa av judarna som var pådrivande vad gällde avrättningen av Jesus. Men det var ju inte alla judar utan bara vissa - och det handlade om politik som så mycket annat. Dessutom var ju Jesus själv jude, varför antisemitism är oförenligt med alla former av kristendom.

    Jag håller med dig, för övrigt, om det du säger om ekumeniken. Vi kristna måste sluta be om ursäkt och istället stå upp för vår tro!

    SvaraRadera