torsdag 19 februari 2009

Tankar om livet

Liksom de gamla guldgrävarna får man gräva upp stora mängder sand varur man med oändligt tålamod så småningom vaskar fram några få pyttesmå guldkorn. - Dorothy Bryant

Ibland känner jag mig som begravd i sand, jag sitter fast, kommer ingenstans, kan inte röra mig. I den situationen får varken jag eller andra glömma att vi inte är ensamma. Hjälpen finns - om vi ber om den. Ber vi Herren om hjälp, så kommer vår inre styrka att hjälpa oss att tro att det finns ett litet guldkorn någonstans i all denna sand och att till och med sanden har en uppgift.

Ingen och ingenting är alltigenom gott. Vi får inte glömma att om vi väntar oss enbart guld, får vi en skev bild av livet, som blir till hinder för oss själva. Vi skall vara trogna mot oss själva och Gud.

Genom att förtsätta att vara enkla och naturliga förmår vi uppskatta guldkornen när vi hittar dem. Jag tänker hitta ett guldkorn i sanden i dag.

Om jag inte hittar det, så hittar jag två stora guldklimpar i morgon, när jag umgås mina barnbarn, när deras föräldrar är upptagna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar