Vi måste erkänna våra känslor. Inte bara notera att de finns, utan acceptera dem som viktiga sidor av vår personlighet. De har stort inflytande på hurudana människor vi förmår att bli.
Uppmärksammar vi och accepterar våra känslor, vare sig det är rädsla, vrede, avundsjuka eller bitterhet, tar vi udden av dem. Då kan vi hindra dem från att växa och bli ännu större. De blir bara intensivare om vi förnekar dem.
Vi bör faktiskt vara tacksamma över alla våra känslor. De berikar våra upplevelser. De fungerar som vägvisare på livets slingrande stig. Hur vi känner det i varje enskilt ögonblick är ett mått på vår trygghet, på hur nära vi står Gud, på hur angelägna vi är att följa hans bud.
Vi har stor nytta av våra känslor bara vi lär oss att acceptera dem. Ignorerar eller förnekar vi dem, kan de förlama eller besegra oss.
Mina känslor är alltid med mig. De styr mitt beteende. De speglar mina attityder. De ger mig en vink om mitt förhållande till Gud.
Campus Infection
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar