Vita vintrar - gröna vintrar...

Vi som är litet äldre minns snöiga och långvariga vintrar från fyrtio-,-femtio- och sextiotal och senare.


Vi minns också de gröna vintrarna i början på sjuttiotalet, samt senare.

Nu har vi, till alla yngre förstigpåares stora förvåning, en riktig vinter igen. Pressen talar om kyla vid -5C.

Just nu,när jag skriver det här, visar min termometer -23C här i Uppsala. Snöskottningen är jobbig nu eftersom jag inte vet var jag skall lägga snön. Men den lilla elektriska snölungan jag fått av min yngste son löser det problemet galant.

Jag har i en tidigare post skivit om vad jag anser om "växthuseffekten", och den här vintern anser jag vara en bekräftelse på min uppfattning.

Klimatet, såväl i stort som i smått, har alltid gått i cykler. I början av stormaktstiden odlade adeln persikor i söderläge vid sina slott.

Under vissa perioder sedan människan följde inlandsisen norr ut har här till och med funnits vildväxande vindruvor.

Just nu njuter jag av vintern och hoppas att kung Bore inte släpper in gumman Tö förran någon gång i slutet på mars.