Stenarna och tårarna på vägen

En reservationslös öppenhet gör oss mildare till sinnes, medan förtegenhet gör oss hårda och sårbara. Varje gång vi öppet erkänner våra känslor och avslöjar våra hemligheter berikas vi som människor. De tårar som ofta följer med våra svälvbekännelser, eller de kval vi upplever när vi har kört fast, tycks spola bort hindren vi själva har rest på vår väg.

Varje etapp i vårt liv förbereder oss för nästa. Vi utvecklas först i en riktning,sedan i en annan. Det är inte lätt att ändra riktning, men det är nödvändigt. Om vi blottar våra svagheter och låter våra medmänniskor och vår inre röst vägleda oss, då går övergången från etapp till etapp lättare och ledigare.

De tårar vi fäller på steniga avsnitt av livets väg nöter ner klippblocken, som spärrar vägen för oss, till småsten, Men vi måste även låta tårarna skölja bort skygglapparna, Tårarna kan återge oss fri syn om vi är beredda att se oss om klart, oförbehållsamt, och med hopp om att få se något bättre.