Alzheimer

Alzheimer är en vidrig sjukdom.

Just nu beter sig min mor städat och normalt, omgivningen som inte känner henne uppfattar henne inte som virrig.

Vi som känner henne, och vet vad hon talar om, inser dock att det är sällan något stämmer. Ibland kan i och för sig grunden till det hon talar om vara korrekt, men allt är så överdrivet, och personerna så elakt beskrivna, att det inte är likt någon sort.

Jag bor tio mil i från mamma och pappa, och kan inte lita på vad hon talar om i telefon, i synnerhet inte om vad pappa gör eller säger, han verkar vara hennes värsta fiende just nu.

Dessutom med vårt nuvarande system är det mycket svårt för oss att veta vad läkare och andra säger!

Vi fick veta om hennes diagnos för litet drygt ett år sedan, genom att hon helt plötsligt ville att jag skulle följa med henne vid ett läkarbesök. Jag blev mycket förvånad, hon har aldrig i hela sitt liv velat ha följeslagare vid läkarbesök.

Hon hade, i två års tid, talat om att hon var med i en vetenskaplig undersökning, om hur minnet fungerade. Vi i familjen trodde på det.

Det första läkaren säger är: "Du vet ju att du har en Alzheimerdiagnos!"

För mig var det som att få ett slag i magen. De två minnestester som gjorts, samt den hon nu fick göra, visade inga bra resultat.

Att tala om det här för far och bror var inte lätt.

Nu har mamma återgått till historien om minnesundersökningen hon deltar i, och tillåter ingen av oss att följa med henne och vi kan ju inte tvinga oss med.

För övrigt är det, numera, elaka Anneli som tvingade  sig med och störde det viktiga vetenskapliga testet, och ljuger för omgivningen.

Min bror undrar vad de på sjukhuset tycker om oss, pappa, han och jag eftersom vi aldrig är med. De gånger vi försökt få kontakt har vi mötts av hänvisningar till sekretessen.

Så vad gör vi?

Just nu ligger hon på sjukhus efter att hon gått bort sig, så kanske vi nu kan få gå in och bli lite informerade om hennes sjukdom och dess utveckling, om hon nu överlever

Min bror och jag har naturligtvis grävt i våra minnen, efter hur länge det här kan ha pågått, och konstaterat att de första besynnerliga beteendena eller utsagorna vi reagerat över, ligger fyra fem år tillbaka i tiden, men då tänkte vi inte så mycket på det.