Virriga föräldrar.

Jag inbillade mig att jag skulle få någon slags paus mellan femton års omhändertgande av farmor och mina föräldrar, men jag misstog mig uppenbarligen.

Mamma har har Alzheimer och pappa är stressad och förtvivlad över detta och har blivt virrigare och virrigare på grund av detta.

Nu vill de flytta hit till vårt hus som farmor och farfar byggde, vi har en lägenhet ledig.

Men den stad de kände fins inte längre, och de mår bäst där de bott i 30 år och har sina rutiner. Bror min och jag skulle vilja att de använde sig av hemtjänsten, men det vägrar de. Det sitter i generna, det ville inte farmor eller mormor, och det skulle jag heller inte vilja. Vi tar hand om de våra. De vet att jag finns här och de femton år jag tog hand om farmor.

Men vad gör jag, jag tror inte att jag klarar av en vända till, som den med farmor, jag börjar bli gammal själv. Min bror bor i närheteten av dem, men han kan inte ställa upp på det viset, dvs dyngnet runt.

Jag får hoppas att pappa inte sätter fyr på huset genom deras vedeldade värmepanna.