fredag 14 augusti 2009

Rötter

Litet funderingar om det där med vem som har rätt till vilken bit mark.

För inte så länge sedan var det vanligast att den starkes rätt gällde. De flesta moderna stater är grundade enligt den principen. För sextio år sedan blev nuvarande Polen till enligt denna princip.

När judarna ungefär samtidigt försvarade sin återfödda stat och utvidgade sitt territorium var det ännu denna princip som gällde. Så och vid försvarskriget 1967.

Under kriget i det forna Joguslavien delade man upp sig enligt etniska linjer och det förekom etnisk rensning. vad man här glömmer bort är att mycket av den hätskhet som Serber o Kroater visade mot den muslimska befolkningen berodde på att de har långa minnen och ville hämnas på dem de ansåg vara landsförrädare i och med att deras förfäder övergått till de osmanska erövrarnas religion oftast av rent praktiska själviska skäl.

Nu skall denna princip absolut inte gälla judarna. Varför?

Om USA:s indianer skulle bli starka nog att återerövra sitt land, gäller naturligtvis samma princip som man nu kräver av Israelerna.

Vi svenskar har vår största malmbrytning i Lappland, varför det? Det hörs ju på namnet vilka detta landskap bör tillhöra.

Så varken Sverige eller USA eller de flesta andra länder, inte minst de muslimska, med sina assyriska, kurdiska mfl ursprungliga folk, kan tillåta att den princip som tillåtit oss att erövra och förtrycka, gälla för j judarna, de riskerar att skapa ett prejudikat.

Därför används nu "palestinierna" som vapen för att förhindra detta av alla starka länder, glöm för all del inte baskerna i Spanien och Frankrike.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar