De senaste veckorna har det snurrat en hel del tankar i huvudet på mig, angående våra unga arga muslimska ungdomar, och deras föräldrar.
De muslimer jag känner närmare eller kommit i kontakt med fördelar sig i olika grupper.
1. De som är lika sekulära som majoriteten av svenska kyrkans medlemmar. Dvs möjligen använder sig av religiösa riter vid avgörande skeden i livet såsom omskärelse/dop, giftermål, begravning och firande av stora helger som kulturella fenomen.
2. De litet mer troende som besöker moskéen då och då.
3. De aktivt utåtriktat troende.
4. Fundamentalisterna
5. Förrvirrade ungdomar som kör sin egen hemkokta version och som regel när man talar med de, inte kan något om islam, utan använder dess symboler för att markera ett avståndstagande från det svenska samhället och andra ungdomsgäng.
Det är framförallt grupperna 4 och 5 ovan som "islamisterna" rekryterar ur.
Problemet är att de övriga tiger. En del för att de innerst inne håller med jihadisterna i deras kamp, som ju är en så central del av islam.
Andra därför att de är för rädda eller obehagliga till mods, för att säga något kritiskt.
Gruppen 5 är dessutom ett problem för såväl muslimer som oss andra. De ger en ytterst konstig bild av islam, dessutom bryter de emot många av islams grundläggande regler, ex.vis dricker de gärna öl och går på danskrog.
Jag har ex.vis vid några tillfällen utanför ett av stans bästa folkbibliotek, det i Gottsunda, stött på unga begåvade, livshungriga gymnasister, iklädda hijab, men också tajta jeans, åtsmitande top och magen bar.
Om det var deras fromma föräldrar som påbjudit hijab, skulle knappast övrig klädsel se ut som den gör.
En del förklaring fick jag, när jag frågade. Jo bar de slöja så fick de vara i fred för sina jämnåriga kurdiska landsmäns oönskade närmanden.
Dessa killar hade alltså lika litet begrepp om en from muslimsk kvinnas klädsel,som töserna själva.
Dessa ungdomar kommer alltså från sekulariserade hem och borde ha fångats upp av skolan och övriga samhället tidigt.
Det är sådana ungdomar som fångas upp av de missionerande muslimerna från "källarmoskéerna" och andra moskéer. I moskéen här i Uppsala har det rått inbördeskrig i åratal. Värme och vatten har periodvis varit avstängt för att en av fraktionerna inte har stöd av Saudiarabien och moskéen har väldigt ont om pengar vid de tillfällena de är vid makten, och kommunens bidrag anses för litet eller ofta inte kan betalas ut, då det går via de olika svenska muslimska föreningarna och det är oklart vilken som styr.
Sedan har vi naturligtvis den stora del ungdomar som är jihadister, med föräldrarnas goda minne och de är onekligen det största problemet.
Våra senaste kvinnliga turist i Pakistan kommer ju från en familj som vill betraktas som normalt svensk. Men hur en normal svensk mor kan släppa iväg sin unga dotter, först till Somalia som gravid minderårig och sedan som nu påstå att hon inget visste om dottern och svärsonens och barnbarnets resa finner jag mycket säreget.
I synnerhet som jag har mycket svårt att tänka mig, att en from muslimsk kvinna inte berätta detta för sin mor, som ju är en av de mäktigaste muslimska ledarna i landet.
Nej detta skedde säkert med mammas välsignelse, även riskerna för pojken inräknade.
UD bör göra allt för att få hem den stackars tvååringen, och placera honom i fosterhem. Mormor är ju uppenbarligen inte lämplig att ta hand om honom och knappast farföräldrarna heller, av samma skäl.
De vuxna bör som alla svenskar som grips utomlands få hjälp via ambassaden med juridiskt biträde och besök osv. Men fälls de i domstol finns det ingen anledning för Sverige att behandla dessa svenskar annorlunda än alla de knarkare, tjuvar och mördare med svenskt medborgarskap som finns i fängelser runt om i världen, vare sig de heter Svensson eller Ghezali
Vad gäller kravallerna i diverse stadsdelar i olika städer i landet så anser jag att de bör betraktas som de uppror de är och straffas därefter utan ungdomsrabatt efter straffmyndiga femton år. Samt livstids utvisning för hela familjen efter avtjänat straff. Detta även vad gäller folk med dubbelt medborgarskap. Man är inte svensk om man har dubbelt medborgarskap, då använder man enbart det svenska medborgarskapet som ett skyddsmedel och så skall det inte vara. Detta skall naturligtvis inte gälla enbart muslimska upprorsmän utan alla av vilken religion eller livsåskådning som helst.
Jag lär nog återkomma till de här frågorna misstänker jag
