tisdag 1 september 2009

Kyrkovalet och de politiska partierna...

I söndags var det Stadsskogens dag här i Uppsala, eftersom den ligger nära och är hunddamens och mitt vanliga promenadområde, gick vi naturligtvis dit och kollade aktiviteterna och träffade grannar.

Plötslig får jag syn på en kvinna i min egen ålder. Jag känner vagt igen henne från något politiskt sammanhang, samt från vår Icabutik.

Hon bär en MP-banderoll över bröstet och upprepar sitt mantra "du kanske inte vet att det är kyrkoval den 20 september.

Så kommer hon fram till mig, och säger: "Dig känner jag svagt igen, vet du att det är kyrkoval?"

Jag svarar "att det vet jag mycket väl och att jag varken tänker rösta på hennes eller mitt eget politiska parti."

"jamen du bör ju rösta?"

"Självklart men på en inomkyrklig  grupp, hade ni politiker någon skam i kroppen, ställde ni inte upp i kyrkovalen. Vi påstås ju vara fria från staten sedan snart tio år."

"Jamen jag tror ju på Gud."

"Jag med, men jag röstar inte på mitt sekulära politiska parti i kyrkovalet, just för att jag tror på Gud, och vill att kyrkan skall göra det den med.  Jag hopppas vi kan köra ut alla utomstående partier snart, genom att bli i majoritet."

"Kyrkan tillhör hela folket!"

"Enbart en klubb, med medlemmar som konverterat till andra samfund men behållit sitt medlemskap, samt ateister, menar du?

Vad anser du om att våra gemensamma politiska motståndare Sd får del av makten över kyrkan nu?"

"Vad röstar du på?"

"Frimodig kyrka!"

"De extremisterna!!!"

Då gick jag

Jag var litet upprörd över denna diskussion, men mest trött. den har upprepats till leda, i alla varianter de senaste snart tio åren.

Dessutom kan den här miljöpartisten inte vara särskilt kyrkligt aktiv, vad gäller deltagande i kyrkans vardagliga verksamhet, såsom gudstjänster o andra sammankomster, då skulle vi känt igen varandra på ett mer personligt plan.

Nu har ju såväl centern som kristdemokraterna sagt, att vi skall rösta på dem därför att de skall kämpa för att få bort de politiska partierna ur kyrkan. En sådan kamp föres lämpligen i partierna, och möjligen mellan dem om nu inte de enskilda partierna vågar dra sig ut, för att andra inte gör det. Kanske i värsta fall måste det till en lag.

9 kommentarer:

  1. Sant, sant. Bra skrivet. Samtidigt tragiskt i all komiskhet.

    Frågan är ju bara vilket parti som i slutändan är modigast och vågar vara det första att säga "Vi ställer inte längre upp i kyrkvalet" och hur länge det kommer att dröja?

    SvaraRadera
  2. Mycket bra inlägg! Jag är nästan glad att jag inte är röstberättigad så jag slipper såna tröttsamma diskussioner!

    SvaraRadera
  3. Sorgligt är det.

    Men tror du verkligen att en lag skulle sätta stopp för politiska partier i kyrkan? Då skulle partierna bara bilda nomineringsgrupper under andra namn, men med samma ideologi och program som tidigare. Nej, enda sättet att driva ut partierna är nog att införa indirekta val, där engagemanget i den lokala församlingen avgör vilka som får förtroende.

    Sen är det en annan sak att det är nära nog omöjligt att genomföra en sådan förändring så länge partierna sitter där de sitter...

    SvaraRadera
  4. Så ska det låta... Utmärkt valtal!

    SvaraRadera
  5. Johanna, det är just det där med modiga partier som är frågan och den hör nära ihop med.det du HH skriver.

    Vi har redan nu fp:s o kd:s genomskinliga kamouflage till inomkyrkliga grupper.

    Vi befinner oss i en moment 22 situation.


    HH jag tror inte på lagstiftning i sammanhanget det är dömt att misslyckas. Jag skrev "i värsta fall".

    Den enda minimala möjlighet jag ser, är rena personval, med krav på att kandidaterna verkligen är aktiva inom kyrkans vardagliga verksamhet och känner sin församling och sitt stift och helt tveklöst instämmer i den Apostoliska Trosbekännelsen. Alltså en variant på det du föreslår HH.

    Men som sagt jag inbillar mig inte att detta är genomförbart det heller.

    Det känns rätt tröstlöst.

    SvaraRadera
  6. Den enda tröst vi har är tron på att Gud gör under. Å andra sidan är det den bästa tröst man kan ha.

    SvaraRadera
  7. Jo HH intensiva böner om Guds ingripande är enda möjligheten.

    Men jag kan inte låta bli att tänka på orden i Uppenbarelseboken om kall eller varm men de ljumma skall Herren utspy ur sin mun. Det var församlingar det talades om och i förlängningen naturligtvis kyrkor.

    Nu skall vi inte söka efter tecken utan se dem när de kommer, men.....

    SvaraRadera
  8. Ni som inte står ut med hur svenska kyrkan styrs, varför hoppar ni inte till nått annat samfund? Varför är det alla andra som ska försvinna??

    SvaraRadera
  9. @Erika Mihal.

    Kyrkan är skild från staten sedan snart tio år.

    Skulle du vilja förklara för mig varför då de politiska partierna skall vara med och styra ett fritt samfund?

    Kyrkan bör få sköta sina angelägenheter själv. Då kanske vi skulle slippa beslut som strider mot Trosbekännelsen och Bibeln och Traditionerna.

    Vi har som sagt inomkyrklga "partier" som vi kallar grupper eftersom de inte sysslar med politik, vilket kyrkan inte ska syssla med.

    Så varför är det vi aktiva och troende som skall hoppa av och inte de politiska partierna?

    SvaraRadera