Min lilla hunddam, mår inte bra.
De här två åren efter farmors död, vid nästan 98 års ålder, har Maja varit mitt främsta stöd.
Hon var även mitt främsta stöd de sista två åren farmor levde. Hon lärde sig på alldeles egen hand, att larma mig om farmor var på väg att få en hjärtattack eller ramla osv
Jag kunde sova lugnt, för jag visste att Maja väckte mig om farmor började röra sig på natten. Vilja gå ut, ha något att äta eller gå på hemlighuset.
Jag har inte velat bli en farmor som lägger sig i. Vill son o svärdotter ha hjälp eller besök så kommer jag naturligtvis mer än gärna. Barnbarnen älskar Maja.
Sonsonen o Maja är nästan jämngamla, Maja är två och en halv månad äldre. Hon fyller fem nu den 23 november.
Nu säger vetrinären att hon kanske har bröstcancer. Hundar kan få sådant de med.
Än så länge känns det inga knölar, hon är bara svullen runt en av "tuttarna" och missfärgad, vilket kan bero på för mycket slickande, så nu har hon krage.
Nu har vi fått svar på diverse prover idag. De var något oklara. Veterinären ansåg dock att de visade en risk för en ondskefull tumör i vardande, så nu får Maja äta medicin som verkar vara motsvarigheten till cellgifter sedan i eftermiddags, när jag var ut till Ulltunaapoteket och löste ut dem.
Jag har haft hundar omkring mig i hela mitt liv, men jag har aldrig gått så totalt upp i en hund som jag gjort i Maja.
Nu är jag rädd för mina egna reaktioner. Jag vill helst inte tappa proportionernna, en hund är dock en hund och inte en människa!
Skogen räddas – vi röstade ned visst regelvansinne idag
23 timmar sedan
Men Annelie - en hund må vara en hund, men kärleken känner inga gränser. Jag har en dam som snart ska fylla 10 och jag har varit nära att mista henne två gånger, båda gångerna i borrelia. Var inte rädd för din reaktion utan bejaka istället att Gud gett dig så mycket kärlek att du kan älska ett djur så innerligt.
SvaraRaderaJag ska be för att din lilla voffsing svarar på medicineringen och blir frisk igen!
Tack Bitte!
SvaraRaderaDet känns tryggt med förböner och du har rätt i att jag inte skall försöka förneka min kärlek till lilla damen, som just nu undrar varför hon får en köttfärsklump som extragodis, men tackar o tar emot. Vi får se om hon får kräkningar o andra bieffekter, men än så länge verkar det inte så. Hon är sitt vanliga jag, men inte lika mycket på hugget som hon brukar.