Prövningar....

Gårdagskvällen var inte trevlig, en hyresgäst som sagt upp sig till den 31 maj, hade ännu inte lämnat in nycklarna och jag kunde konstatera att han inte ens var i närheten av "färdigutflyttad" även om de stora möblerna kördes iväg under den 31 maj. När jag försynt påpekade att han borde lämnat mig nycklarna senast på morgonen då den 1 juni. Fick jag en ordentlig utskällning om hur värdelös jag och övriga ägare var och att han hade rätt att ta sig den tid han ville med utflyttningen.

Observera att det var HAN som sagt upp sig inte vi honom.

Så idag har jag inte mått så bra utan mest hållit mig undan i mitt eget hus eftersom jag inte vill bli utskälld i trappen, så att alla andra hyresgäster hör, en gång till. Självfallet kommer han inte att betala hyra för de extra dagar han tar på sig, hur många det nu blir.

Egentligen en småsak i jämförelse med mycket annat men det har fått mig att må dåligt ett dygn nu och kommer att göra tills den lägenheten är tom och jag fått nycklarna, men vi tänker byta ut låset, direkt.

Nej nu skall jag skriva något helt annat men som berör bagatellen ovan men främst mycket värre prövningar, som jag satt och knåpade med i natt, när jag ändå inte kunde sova.

Vi växer med svårigheterna. De lär oss att vända oss till andra. De uppmanar oss att be. De lär oss att utnyttjamånga olika resurser, främst den inneboende kraft vi fått oss given av Gud.

När vi försöker ta oss igenom svåra perioder utvecklas vår karaktär. Prövningarna skänker oss visdom. Det ger lärdomar som gör att vi kan hjälpa andra som gått vilse och behöver vägledning.

När vi tänker tillbaka på det förflutna hur vi var säkra på att skulle klara oss igenom de svårigheter vi gick igenom, Det gjorde vi dock trots allt och det kändes bra efteråt och gav oss styrka och erfarenhet.

Vi ser i efterhand att vi inte var ensamma även om vi aldrig så mycket inbillade oss att Gud övergivit oss.

Vi vill vara lyckliga men utan prövningar kan vi inte uppskatta lyckan till fullo.